Jag är verkligen helt slut nu. Jobb mellan 08.30-20.30 idag, och jag har stått upp i charken hela dagen, minus en timme när jag satt i kassan.
Sist jag jobbade ett sådant pass började jag frenetiskt att leta efter ett par ordentliga jobbarskor, och idag har jag blivit påmind om varför ett par helplatta Fred Perry-ballerinas inte platsar på en arbetsplats som Tempo.
Inte nog med att de har fått ett antal suspekta fläckar och antagit en lite lustig färg, mina knän håller på att avliva mig dessutom.
Bra Johanna, tänkte jag. Du har ju varit sjuk nu ett tag, och nu har du duktigt ont i knäna. Vad sägs om att ta en PW/Jogg?

Sagt och gjort. Istället för att jobba 12 timmar värmde Ipod upp genom att kasta sin leksak rätt i fönstret, för att kort efter följa efter själv. Rutan höll, gardinerna föll och han såg onekligen lite lätt förvånad ut. Nåväl!
4 km blev det i vart fall, PW på plana sträckor + nedförsbackar, löpning i uppförsbackarna.
Knäna känns fortfarande, så nu får det bli en dusch och en styck linimentinpackning.

Dessutom har jag varit sjukt klumpig idag. Det började med att jag höll på att skära av mig tummen på skärmaskinen, och när jag skulle öppna konserver satte jag konservöppnaren rätt i den andra handen. Sen fick jag ett papercut på en trisslott, och när jag kom hem fastnade ena byxbenet i en spak i bilen och jag slog en frivolt innan jag landade på huvudet i gruset. Olyckor kommer sällan ensamma, eller hur är det?