Min stackars Ipod!
Eftersom det var dags att gå och lägga sig gick jag ut för att ge hundarna sin mat, och ta in Ipod från hundgården. De som känner honom vet att han älskar mat, och att han i princip aldrig är stilla. Jag gjorde iordning hans skål så att han skulle kunna äta inne i lägenheten, men när jag släppte ut honom så ville stackaren knappt gå för att han hade så ont i magen..

Min stora, kaxiga och övermodiga hane blev helt plötsligt väldigt liten, mammig och knähundig.
Eftersom jag aldrig blir hysterisk när det gäller min lilla gullehund, så började jag givetvis inte gråta. Eller sprang in till mamma och pappa för att tvinga dom att ringa varenda djursjukhus i södra Sverige.
Och självklart lyfte jag inte upp honom i knäet och vaggade honom som ett spädbarn.
Nejnej, något sådant skulle jag aldrig göra!

Efter att vi sprungit runt i trädgården i 5 minuter släppte han äntligen en liten klutt i gräset, och plötsligt var han som vanligt. Upp, ner, höger, vänster, snurra runt och högervänsterhoppaliteneruppochner igen.

Magknip.
Är det inte en trivial grej, så säg?

Kommer nog ställa klockan några gånger i natt och kolla till honom ändå, för säkerhets skull..
Ledig imorgon, och det kan behövas efter en heldag idag. Så jag hinner ladda upp till nästa 08.30-20.15-pass på torsdag.