haha, jag måste bara berätta om en söt sak som hände innan. (och ja, jag misslyckades med att lägga mig tidigt idag)

Jag hade ju vari tinne i stan och kört, och när jag hoppar av från bussen går jag förbi dagiset. Ute på dagis'gården' är det en massa barn som springer omkring, och rätt vad det är så hör jag:

'kolla kolla, där är ju Johanna!'

eftersom att jag inte känner några dagisbarn fortsätter jag att gå.

'JOHANNA, JOHANNA!!'

jag vänder mig om, och inser att 25 dagisbarn såringer efter mig. Jag går fortare.

'MEN JOHAANNAAA!'

Vid det här laget har jag hunnit till korsningen, alltså där staketet slutar. När jag vänder mig om står alla barnen och vinkar åt mig, med sina små ansikten upptryckta i staketet.
Jag ser mig förvirrat om - inte en människa i sikte.
Jag vinkar försiktigt mot barnen, och jubel utbryter.

Frågande undrar jag:
Hur vet dom mitt namn?
Hur känner dom igen mig?

haha, söta var dom ivf.