Nu har jag varit hemma från landet med de fantastiska pyramiderna (som vi dessvärre inte såg, inte ens från planet), och det har jag varit i mer än ett dygn. Tiden går fantastiskt fort.

08.15 var det uppstigning, familjen hade vaknat vilket innebar att en lugn sovmorgon inte var att tänka på. Ipod försökte kväva mig hela natten genom att sova på mitt ansikte, och frågan om han saknat mig och ville vara nära - eller om han tyckte det var hemskt att jag kom hem, hänger fortfarande i luften.

Min kära vän Victoria är dessvärre inte lika morgonpigg som jag (hahahaaha), och efter ett antal telefonsamtal och sms bestämde jag mig för att väntan varit för lång. 1 minuts körning och 2 minuters tutande senare sov hon inte längre :) Göstas Konditori var nästa anhalt, och frukosten intogs under gediget skvaller och utan några större missöden.

SnickarNicke hade otur att vara på gården och snickra i min lägenhet, och när stackarn rivit i sitt hår av förtvivlan bestämde vi oss för att lämna honom i fred.

6 timmar och 16 mil senare hade jag varit i Halmstad, fixat med pållan, letat reda på min 'borttappade' plånbok, åkt hem igen och dessutom varit nära att köra i diket 3 gånger. Duktigt!

Kvällsmat blev det på Edwin's, vilket var sjukligt mättande.

Imorgon är det 100-årsfest, och förkrök blir med min älskade Karro, aka Larsa & co. Höga förväntningar på aftonen!