jag har funderat lite på det. Det hände en sak igår, som gör att jag känner mig helt tom. Eller, jag känner ingenting. Men hur kan man känna ingenting?
För om man inte känner något, hur kan man då känna? Hur viktigt är det att känna egentligen?
Jag tror att det är jävligt viktigt. Utan känslor skulle det väl ändå inte hända någonting. Utan kärlek, hat, lycka, sorg, glädje. Vad skulle man leva för då?

Hela den här dagen har varit så konstig, ni vet - när man bara glider omkring, betraktar allt som händer från en utomståendes perspektiv, och man är egentligen inte medveten  om vad som står på, även om man är delaktig. Lustig känsla som inte känns speciellt rolig.


Niklas var en ängel idag som körde ner mig till skolan, men nu är jag stört trött, så det får nog bli en pizza ikväll tror jag. Och så måste jag städa. Och tvätta. Och plugga. I love my life.

Jag stjäl ett citat från en av mina absolut bästa vänner, Vickan - tack för igår bejb.

''Alla ligger vi i rännstenen, men vissa tittar mot stjärnorna''

Dags att börja se mot stjärnorna?