Tänk vad man kan förtränga saker fort ändå. När jag tänker på dig nu, så kommer jag knappt ihåg hur du ser ut. Jag har glömt helt hur du luktar, hur du brukar fixa håret och jag har faktiskt inget minne av vad du hade på dig sist vi träffades.
Nu ska jag bara glömma bort hur underbart du ler och känslan när du tittade på mig, som om du faktiskt brydde dig.



Idag har min älskling Vickan tagit med mig till Gekås, för att shoppa bort lite sorger och tänka på roligare saker. Det fungerade! Vi köpte dock inte så mycket, men julklappar till Niklas och Frida blev det, en julklapp till bror och ett halsband till Ipod (även det en julklapp, men han fick det idag ändå, haha). En massa annan skit också såklart, och allt packades ner i en miljövänlig påse av tyg. Haha.

Dessutom tror jag att jag lyckades smitta ner halva Ullared när jag gick runt och var äcklig och hostade. Men nåväl, det är väl bakslag man får vänta sig om man väljer att gå och handla på ett ställe där det är fullt möjligt att sjuka och hostande människor faktiskt har möjlighet att köpa mycket saker till ett hyfsat pris, och därmed dämpa sina sorger.

Ofelia har kommit hem idag också, hon gick ju inte igenom besiktningen. Imorgon ska jag rida henne och se om jag kan känna något konstigt, senare under dagen kommer hovslagaren och ska kolla så hon är ordentligt skodd. På torsdag blir det ombesiktning, och jag hoppas av hela mitt hjärta att veterinären som gjorde förra besiktningen var inkompetent och att hon går igenom. Familjen som vill ha henne är världens underbaraste, och hon kan knappast få ett bättre hem än hos dom.

'Me vestigia terrent, omnia te adversum spectantia, nulla retrorsum'
 - Spåren förskräcker mig - alla leder till dig, men inga leder tillbaka.